60
budordet skada både eder och sig. Nu får du ärfara, du för goda råd ljumhörda moder, ar du i dit egit foster uppfödt dig igenom klem, en orm i barmen i stället för et troget och kärt ålderdoms stöd, som nu kommit dig bäst til pass. Ännu mera, hwad för en bitter kalk bereder du dem för sin egen framtid. Och til hwad plågoris för andra; när Föräldrar ej förmår föda sina barn inom egit bo, måste de ju ut och tjena andra för mat och lön. Men hwad tjenare blifwa de då de flyga utur boet, såsom egenwilliga, olydiga, arga, sturska, listiga, sielfkloka, okunniga, egennyttiga med mera? Dagliga ärfarenheren utwisar sanningen häraf. Aldrig få de sig husbönder til pass, och aldrig få husbönder tejnare och tjenarinnor til lags. Kommer edra barn til hårda husbönder och matmödrar, som sjelfwe äro owana wid at styra sina egna sinnen, ej heller känner den ömhet och undandragenhet man är skyldig sin felaktiga nästa, som af en wårdslös upfostran blifwit bortskämde, så få edra barn upbära eder flata försummelse. Hugg och slag, swordom och bannskap blifwa deras dagliga lott, och tör hända fängelse och spinnhus deras sluteleliga boning. Få de åter goda husbönder, fromma, tänkande och tåliga matmödrar, blifwa de igenom sina fel och laster snart sin goda tjenst förlustige, och skörda ej
