Företal.
Mina unga och wärdaste Läsarinnor!
Det war allena til Eder som jag wågade aflämna mit första enfaldiga arbete och råd i Hushållswägen, och som jag ej drefs dertil af egen winst, ej heller hade den nytta deraf en Förläggare bör tilfalla, men af rent Patriotiskt nit at gagna mit Kön med de minst kostsamma uptäckter, har Försynen så wälsignat min oegennyttiga möda, at den ej allenast hos Eder blifwit med benägenhet uptagen, utan har jag satt flere påminnelser, at göra widare tilökning af et, som til äfwentyrs kunde wara unga Matmödrar til underrättelser wid Matredningen. Detta borde wisst smickra min egenkärlek. Men såsom resfärdig ur tiden, är det endast den warma kärleken för mit Kön, deras nytta, deras heder, som förmått mig at åter gripa til pennan. Måtte icke dessa wälmeningar af Eder föraktas! Ock mina unga Wänner, om I wille följa en gammal Gummas råd, sannerligen skulle Ni tilskapa Eder en bättre wäg igenom den werld, öfwer hwars bitterhet och trångmål wi så mycket klage. Werlden är som den warit: härlig, god och tilräcklig för oss alla förgängliga warelser; men det äro sjelfwe, som med wårt okloka upförande gifwa henne en sådan skapnad, at hon nödwändigt måste skada och
