34
bara lek. Du vältrar dig dagligen i synd och ser inte att det bär rakt till helvetet.
— Jag hjelpte dig, då du var i nöd sist, svarade Torger stillsamt.
— Jag hjelper inte fram någon i synd, svarade brodern.
Torger tog sin mössa och gick. Då han kom in i sin stuga, kastade han sig hårdt ned på bänken.
— Nå fick du penningarne? frågade Karin.
— Bror min gläfsar efter mig, som alla de andra, sade Torger med gråt i målföret. Förr voro alla så blida, goda och vänliga, att de hängde efter mig hvar jag gick. Nu är det mest inte en, som inte slår sten efter mig. Hvad har jag gjort för att det skall vara så? Och Torger lade hufvudet ned i armarna.
— Stilla dig Torger, sade Karin och strök honom med handen utefter håret. Du vet att grödan står bäst, när det kommer litet åska och regn emellanåt. En blir led åt att sitta i solskenet jemt.
— Men hvad skola vi lefva af? Här är snart inte en, som vill kännas vid oss.
— Å, vi hafva ännu många vänner här norr ut. De vilja nog hjelpa oss, och kommer tid, kommer råd, svarade Karin.
I detsamma dunkade det på dörren, och en ung rask karl med ett leende anlete kom in. Då de hade helsat på hvarandra sade han: du vill väl inte komma och spela på mitt bröllop, Torger? Det skall bli om Torsdag och vi vilja hafva det på gammalt vis. Men tala inte om det, så presten får nys om det; vi töras inte hafva fiolen med på kyrkresan.
