Sida:Den bergtagne.djvu/61

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
45

många, för om du tror att de mena någon ting, alla dessa, som jama med dig, så tar du miste.

— Icke är jag kommen för att sända fred på jorden, utan strid, säger Jesus. Du skall veta att det är något som heter den smala vägen, och den kan man inte gå med skratt och lek och dans. Och om det var den lycka bygden hade, innan jag kom, att dansa och rumla och skoja, så kunna vi tacka Gud att vi fått ända på det.

— Här har aldrig varit skoj och rummel, utan bara oskyldig rolighet. Och gamle presten talade tidt om att det högsta en kunde nå här nere, det var att tro som barn och vara glada som barn. Och Torger och jag hafva aldrig varit så glada och tacksamma mot Gud, som efter en sådan Söndag.

— Du vill således att jag skulle taga synden under armarne? Att jag skulle predika uppenbar synd, som dans och spel?

— Hvar står det skrifvet att dans och spel är synd?

— Det står i bibeln.

— Inte i den jag har läst. I min bibel står det att Jesus gick på bröllop och gaf dem vin då de hade druckit upp det de hade, och der står, att David dansade och var spelman med. Och Mårten Luther var så dan efter spel och många med honom, som kunde vara fullt så goda kristna, som någon här.

— Nå — den gamla lexan om David — sade presten öfvermodigt; — det var andlig dans det.

— Var det andlig dans? Det står att han hoppade och sprang, så att hans hustru tyckte det var ohöfviskt och skämde på honom. Men