XXIV. Slutet
Då många dagar hade gått och människorna haft tid att tänka över det, som hade tilldragit sig, blev det mera än en berättelse om det man hade bevittnat på schavotten.
De flesta bland åskådarna försäkrade sig ha sett en ELDRÖD BOKSTAV — en fullkomlig avbild av den, som Hester Prynne bar — stämplad på prästens bröst. Om dess ursprung gavs det olika förklaringar, som dock alla givetvis måste vara gissningar. Somliga försäkrade, att pastor Dimmesdale samma dag som Hester Prynne bar sitt nesliga tecken för första gången, hade börjat ett liv av botgöring som han sedan på så många fåfängliga sätt fullföljde med att verkställa denna ohyggliga tortyr på sig själv.
Andra påstodo, att brännmärket icke hade kommit till förrän långt senare, då gamle Roger Chillingworth, som var en mäktig trollkarl, hade framkallat det med tillhjälp av trolska och giftiga drycker. Ännu andra — de som bäst förstodo att bedöma prästens ovanliga känslighet och den underbara makt hans själ ägde över kroppen viskade sin tro, att den hemska symbolen var en verkan av samvetskvalens ständigt frätande tand, som från hjärtats innersta gnagde utåt och slutligen uppenbarade himmelens fruktansvärda straffdom genom bokstavens synliga tillvaro.
Läsaren må själv välja bland dessa antaganden. Vi ha kastat allt det ljus vi kunnat över saken och skulle nu, när det gjort sin tjänst, gärna vilja utplåna det djupa intryck det gjort på vår egen hjärna, där långvarigt grub-
