som kan inträffa, högst sannolikt kanske visar sig vara det bästa.
Men det är en egendomlig erfarenhet för en man med stolthet och finkänslighet att veta, att hans intressen äro under kontroll av personer, som varken tycka om eller förstå honom och av vilka han, eftersom ettdera ovillkorligen måste inträffa, hellre skulle vilja bli förorättad än att stanna i förbindelse med dem. Egendomligt är det också för den, som har bevarat sitt lugn under striden, att observera den blodtörst som visas i triumfens ögonblick, och att veta att han själv är ett av dess föremål.
Det finns få fulare drag hos människonaturen än denna tendens, som jag nu lade märke till hos män, som ingalunda voro sämre än deras medmänniskor, att bli grymma endast emedan de äga makt att göra ont. Om giljotinen, i fråga om dess användning på statens tjänstemän, vore en bokstavlig verklighet i stället för en av de lämpligaste metaforer, tror jag fullt och fast, att de aktiva medlemmarna av det segrande partiet voro tillräckligt upphetsade för att hugga huvudet av oss allesammans och tacka Gud för tillfället!
Det synes mig, som har varit en lugn och intresserad iakttagare såväl i seger som nederlag, att denna ondskans och hämndens grymma och bittra anda aldrig har utmärkt mitt eget partis många segrar, såsom den nu gjorde med det gammalliberala partiet. Demokraterna taga ämbetena, såsom en allmän regel, därför att de behöva dem och därför att många års praktik har gjort det till en den politiska krigföringens lag, som det vore svaghet och feghet att knota över till dess ett annat system blivit proklamerat. Men den långa segervanan har gjort dem ädelmodiga. De förstå att skona, när tillfälle gives, och när de slå till, kan yxan sannerligen vara skarp nog, men dess egg är sällan förgiftad med ondska, och icke heller ha de för vana att skymfligt sparka huvudet, som de nyss ha slagit av.
272
