väl till mods i avskildhet och ensamhet. Därför vandrade han, så långt hans plikter tilläto, på ensliga vägar och bevarade därigenom sitt sinnes okonstlade och barnsliga enkelhet. När tillfället så fordrade, uppträdde han med en friskhet och en omedelbarhet, en tankarnas renhet, som gjorde att människorna lyssnade till honom som om han varit en ängel från himmelen.
Sådan var den unge man, som pastor Wilson och guvernören så öppet hade fäst hopens uppmärksamhet på i det de uppmanade honom att inför alla tala till den hemlighet i en kvinnas hjärta, som är så helig även när den kränkts. Det pinsamma i hans belägenhet drev blodet från hans kinder och kom hans läppar att darra.
— Tala till denna kvinna, broder, sade pastor Wilson. Det är av vikt för hennes själ och därför, såsom vår vördade guvernör säger, även för din egen, åt vilken hennes är anförtrodd. Uppmana henne att bekänna sanningen!
Pastor Dimmesdale böjde sitt huvud i tyst bön, som det tycktes, och trädde därpå fram.
— Hester Prynne, sade han, i det han lutade sig fram över balkongräcket och blickade stadigt ned i hennes ögon, du hör, vad denne gode man säger och inser det ansvar jag bär. Om du känner, att det är för din själs frid och att ditt jordiska straff därigenom skall bli mera verksamt för din frälsning, uppmanar jag dig att säga namnet på den, som syndat med dig och lider med dig! Förbliv icke tyst av falsk misskund eller ömhet för honom; ty tro mig, Hester, om han ock skulle nödgas stiga ned från en upphöjd plats och stå där bredvid dig i skam, så vore dock detta bättre än att gå med brottsligt hjärta hela livet ut. Vad kan din tystnad göra för honom annat än att fresta honom, ja snart sagt tvinga honom att öka sin synd med hyckleri? Himmeln har beviljat dig en öppen vanära, på det att du därigenom må kämpa dig fram till en öppen triumf över det onda inom dig och
