Han hade efter ett av deras samtal på eftermiddagen börjat misstänka hennes förehavande och nu hade han vid en promenad på kvällen känt doften av rökelse tränga ut genom fönsterluckorna.
Monica blev rädd och generad och för Filips skull beslöt hon att vilseleda prästen.
»Det är ingenting farligt som jag sysslar med», sade hon barnsligt. »Men å andra sidan tycker jag att det är opassande, att ni, helige fader, på detta sätt tränger er in på natten till en ung, ensam kvinna. Jag andades bara in dessa örter för att bli kvitt en liten snuva…»
Prästen stod handfallen och visste inte var han skulle börja.
»Det förvånar mig på det högsta», fortsatte hon, »att ni, fader, på detta sätt skall söka draga nytta av min mans frånvaro.»
»Du kan inte mena vad du säger», sade Seysen. »Min ålder och min ställning som själasörjare borde vara en borgen för dig, och det du säger är obetänksamt och meningslöst.
»Å, jag har hört så mycket sägas om munkar och präster, och jag tror er inte mer än jämnt så präst ni är, pater Seysen.»
Han var mållös inför denna oväntade misstanke.
»Varför kommer ni på detta sätt och smyger er in i mitt hem», sade hon.
»Eftersom jag var övertygad om, att du befattade dig med otillåtna och syndiga ting.»
»Syndiga ting? Jag förstår verkligen inte vari det syndiga kan ligga. Jag är förkyld och vill bli av med min förkylning.»
»Det är ogudaktigt.»
»Då är det ogudaktigt att vara förkyld.»
>Du trodde att du såg en syn, när jag kom in i rummet, och det var en syn du ville framkalla.»
