»Låt oss vara vänliga mot honom. Vem vet vad vi kunna vinna med det.»
»Ja, det är sant. Han har varit min fiende utan all anledning, och han skulle kanske kunna bli min vän.»
»Och blir han inte det, så har du i alla fall gjort din plikt. Jag vill gärna tala med honom för att se, om jag inte kan göra intryck på hans iskalla sinne.
Följande morgon, då läkaren meddelat, att Kriften var återställd, blev denne inkallad i hytten. Han var sig lik om än kroppen syntes något mera hopkrymt än förut, och hans tal var samma snörvlande, hånfulla pipande som tidigare.
»Jag har kallat hit er, Kriften, för att höra om jag kan göra det en smula drägligare för er här ombord», sade Filip.
»Stackars man», sade Monica med en medlidsam blick. »Så mycket ni måtte ha gått igenom. Det var ju ni som kom till oss med brevet från kompaniet?»
»Jo, det var nog just vad det var, frun», sade han. »Och det brevet var väl inte vidare välkommet.»
»Nej, det är aldrig roligt att man kallar bort ens man. Men det kunde ju ni inte hjälpa.»
»Vad skall då en man till sjöss att göra, när han har en vacker hustru och dessutom nog med pengar att leva på.»
»Det kan nog vara så sant», sade Monica.
»Vore det inte bäst att sluta upp med det här vanvettet eller hur, kapten?»
»Jag måste ju i alla fall avsluta denna resan», sade Filip. »Men säg nu hur ni vill ha det, om ni vill följa med ombord eller gå i land vid Kap, eller…»
»…eller göra något annat, så att jag kan komma bort från detta fartyg, hi…»
»Visst inte, om ni föredrar att följa med, så skall ni få hyra och lön som lots.»
»Ja, jag vill följa med», sade han.
92
