Sida:Den gäckande nejlikan 1919.djvu/126

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

122

Marguerite försökte att framställa ännu en protest, precis så som de andra, vilka hon helt mekaniskt betraktat, hade gjort före henne. Men hon insåg strax, att det var fruktlöst, ty en tung hand lades genast på hennes axel, och hon släpades med hårdhänt kraft därifrån.

Klart som i blixtljus fattade hon nu hela utsträckningen av den fasansfulla snara, som hela tiden varit avsedd att fånga såväl henne som hennes man.

Åh, vilken blind, korttänkt toka hon varit!

Vilken ynklig motståndare till en mästare i intriger, list och ränker, sådan som Chauvelin! Att ha lockat »Den Röda Nejlikan» över till Frankrike var i sanning skickligt gjort. Utmaningen var särdeles slugt framkallad, och att den skulle antagas av den äventyrsälskande våghalsen kunde man ju på förhand vara säker på. Men mästerdraget i hela komplotten hade gjorts, då hon, hans hustru, även lockats dit över med historien om Candeilles ånger och erbjudande av passet.

Åh, en toka, en enfaldig toka hade hon varit!

Hur väl Chauvelin kände den kvinnliga naturen! Hur slugt han gissat hennes tankar, hennes känslor och det impulsiva sätt, varpå hon skulle komma att handla! Hur väl han förstått, att Marguerite, då hon fått kännedom om den fara, som hotade hennes man, genast skulle vilja följa honom!

Nu hade den utlagda fällan slagit igen om henne, och hon förstod alltsammans — nu, när det var för sent!

Percy Blakeney i Frankrike — hans hustru fånge — hennes frihet och säkerhet i utbyte mot hans liv!

Med förfärande klarhet stod med ens det hopplösa i allt detta för henne, och hennes förstånd sviktade inför den fasansfulla olyckans hotande närhet.

Dock kämpade ännu varje instinkt inom henne för att värja den frihet man ville beröva henne. Framför henne, runt omkring henne, utanför tältet och i det avlägsna fjärran — överallt härskade ett frestande, ma-