Sida:Den gäckande nejlikan 1919.djvu/169

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
165

våghalsen, om en makes eller en sons liv eller frihet står på spel? — Jag har några listor där, fortfor han, pekande på sitt bord, vilka säga mig, att det finns trettiofem av Boulognes innevånare i stadens fängelser och ytterligare ungefär ett dussin fängslade i Paris. Av dessa hava minst tjugu redan blivit underkastade förhör och dömda till döden. För varje timme, som »Den Röda Nejlikan» lyckas undkomma sina förföljare, har han att svara för lika många avhuggna huvuden. Om han lyckas att ännu en gång komma i säkerhet på Englands kuster, så bli måhända ända till sextio människoliv priset för hans räddning — — Men jag ser, att ni skälver av köld, min nådiga, tillade han. Skall jag stänga fönstret? Eller vill ni höra, vilket straff Boulogne skall drabbas av, om på den dag, då »Den Röda Nejlikan» blir tillfångatagen, det befinnes, att lady Blakeney har lämnat dessa stadsmurars hägn?

— Fortfar, jag ber er, monsieur! svarade hon med fullkomligt lugn.

— Välfärdsutskottet skulle, fortfor han, anse denna stad såsom en förrädarehåla, om vår fånge, lady Blakeney, den namnkunnige engelske spionens hustru, på den dagen, då »Den Röda Nejlikan» faller i våra händer, befunnes allaredan hava lämnat Boulogne. Hela staden vet nu, att ni är vår fånge — ni, den värdefullaste gisslan, vi kunna ha för att få i vårt våld den man, som vi alla frukta och hata. Vad utroparen i denna stund förkunnar för stadens innevånare är i själva verket detta: »Vi vilja tillfångataga den mannen, men vi hava allaredan hans hustru i fängsligt förvar — medborgare, vakta väl, att hon icke undkommer! Ty om hon gör det, skola vi utan förbarmande nedskjuta varje familjeförsörjare i hela staden!»

Ett rop av förfäran undslapp Marguerites torra läppar.

— Äro ni djävlar allesammans, flämtade hon, eftersom ni kunna uttänka sådana saker?

— Åhja, några av oss äro utan tvivel djävlar, sade Chauvelin i sarkastisk ton. Men varför hedrar ni oss