Sida:Den gäckande nejlikan 1919.djvu/197

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
193

— En storartad skrivelse, sir! sade han muntert. Åh, Gud signe er, var har ni lärt er att så skickligt bruka pennan? Jag slår vad om, att om jag undertecknade det intressanta dokumentet, skulle ingen tro, att jag kunde ha uttryckt mig med sådant behag och sådan ledighet — och på franska till.

— Ja, sir Percy, genmälde Chauvelin kallt, jag har nog betänkt den saken, och på det att ingen i framtiden må betvivla, att ni med egen hand har skrivit hela detta brev, gör jag det ävenledes till ett villkor, att ni själv nedskriver varje ord därav och undertecknar det här i detta rum i närvaro av lady Blakeney, mig och min ämbetsbroder samt minst ett halvt dussin andra personer, som jag själv skall utvälja.

— Det är i sanning beundransvärt uttänkt, monsieur, svarade sir Percy, och får jag fråga, vad man skall göra med den utomordentliga episteln, sedan jag har skrivit och undertecknat den? — Hav överseende med min nyfikenhet — jag hyser naturligen intresse för saken — och sannerligen överträffar inte er uppfinningsförmåga allt, vad man kunnat drömma — —

— Åh, detta brevs öde kommer att bliva lika enkelt, som det har varit att skriva det … Det kommer att publiceras i vår »Gazette de Paris» till lockbete för företagsamma engelska tidningsmän. Ack, de komma säkert ej att bliva sena till att kasta sig över en så intressant nyhet. Kan ni inte redan i inbillningen se de uppseendeväckande titelrubrikerna i »Londongazetten», sir Percy? — »Den Röda Nejlikans förbund» avslöjat! — »Ett storartat bedrägeri!» — »Källan till de Blakeneyska millionerna!» — Jag föreställer mig att tidningsväsendet i England har nått en hög, en utomordentligt hög ståndpunkt — och även »Gazette de Paris» är mycket läst i en del städer i ert älskvärda land. Dessutom skola — genom välvillig tjänstaktighet av vissa tillgivna vänner, som vi äga i England — hans kunglig höghet prinsen av Wales samt flera andra framstående herrar i London få den förmånen att enskilt beskåda själva originalskrivelsen. — Jag tror icke

D. G. N. 13