Hoppa till innehållet

Sida:Den gäckande nejlikan 1919.djvu/39

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
35

kolor-kokard, slog kraftigt på en trumma och ropade med hög röst:

— Kom in och se, kom in och se! Den enda verklighetstrogna framställningen av giljotinen. Hundratals människor dödade i Paris varje dag! Kom och se! Kom och se! En levande framställning av vad som för närvarande försiggår varje timme i Paris.

Marguerite hade följt riktningen av sir Percys blick. Även hon betraktade tältet, hörde mannens entoniga, sträva rop. Hon skakades av en lätt rysning och kastade ännu en bönfallande blick på sin make.

Hans ansikte hade för ett ögonblick fått ett sällsamt spänt drag omkring munnen och den kraftiga hakan. Och hans magra hand var hårt knuten under vecken av de kostbara malines-spetsarna.

Endast ett ögonblick stelnade hela hans kraftiga gestalt till, endast ett ögonblick syntes en skymt av den dolda lidelse, som behärskade hans förtegna själ. Så vände han sig åter mot henne. Det stela draget i hans ansikte jämnades ut och med ett lätt skratt och den mest sirliga bugning tog han hennes hand, förde den till sina läppar och yttrade till svar på hennes fråga:

— Då ni, min nådiga, har upphört att vara den mest beundrade kvinnan i Europa — det vill säga, när jag vilar i min grav.




V.
FÖR NÖDENS BARN I PARIS.

Det var icke tillfälle att säga något mera just då, ty deras skämtande, skrattande vänner omringade ånyo Marguerite och hennes make. Och städse på sin vakt, lät hon varken med blick eller min förråda, att