— med namnet in blanko kanske — som ni särskilt har avsett för mig?
Dessa ord yttrades på ett så bekymmerslöst och älskvärt sätt, att måhända ingen annan än Chauvelin förstod vad sir Percy i själva verket åsyftat med dem. Han förstod, att Blakeney velat meddela honom, att han mycket väl begrep, att denna aftons tilldragelse varit på förhand uttänkt och anordnad, och att det var med fri vilja och öppna ögon, som han gick i den fälla, vilken revolutionsregeringens anhängare så sinnrikt utlagt för honom.
— Passet skall nog vara i ordning i behörig tid, sir, sade Chauvelin undvikande, när våra sekundanter ha ordnat alla formaliteter.
— Åt skogen med sekundanterna, genmälde sir Percy lugnt. Ni menar väl inte att vi skola resa till Frankrike med en hel karavan?
— Tid, plats och villkor måste fastställas, sir Percy, svarade Chauvelin. Jag är säker på att ni är en alltför perfekt kavaljer för att vilja ordna sådana formaliteter själv.
— Ja, varken ni eller jag, monsieur … hm … Chauvelin, sade sir Percy blitt, skulle kunna ordna sådant med bibehållet gott humör, det erkänner jag, och i sådana fall är gott humör den viktigaste av alla formaliteter. Inte sant?
— Jo, naturligtvis, sir Percy.
— Men sekundanter äro inte att tänka på! En enda sekundant, om jag får be — och den en dam — den mest tillbedjansvärda, den mest förhatliga, den trognaste och den flyktigaste av hela sitt förtjusande kön. Går ni in på det, sir?
— Ni har inte sagt mig hennes namn, sir Percy.
— Slumpen, monsieur, slumpen … Med hans kunglig höghets tillåtelse låta vi den nyckfulla damen avgöra.
— Jag förstår inte.
