101
Men det var som om man nu genom själva hans spännings och förväntans höjd kunde avläsa eller ana djupet av hans sorg förut. För varje timme skruvades hans väsens spända sträng allt hårdare, och det klang från denna sträng en ton, för hög, för ljus att fångas av något av händer gjort nottecken eller instrument.
Och när vi tänkte på, att den utsikt, som försatte honom i en sådan darrande hänryckning var bara den, att bli frisk och få ta sin examen och arbeta sig genom livet, vars ganska bittra hemlighet vi kände, då sade vi oss: nej det är inte möjligt, det är något annat han väntar, och om han blir frisk, ligger framför honom ett helt annat liv än det vi levat igenom och med oss millioner andra likgiltiga personer.
Jag gör en inventering bland mina minnen, där finns varjehanda, men intet, tycker jag, som är att jämföra med att åse denna Georgs väntan. Lurade inte i själva denna ytterliga upphetsning faran för ett bakslag? Jag gjorde Helena denna fråga, ur stånd att behålla den för mig själv. Men Helena trodde tvärtom. Hon ville icke lyssna till mina tvivel, kanske emedan hon stred en svår strid med sitt eget hjärta. Det skulle vara bittert att behöva medge att en främmande räddat hennes gosse och än bittrare att medge att det var bittert. En oblandad glädje skulle hon aldrig tänkt sig möjlig. Men med en så malörtsblandad var det en annan sak.
