138
— Varför vill du inte då?
— Nej, sade hon, jag vill inte nu gripa till religionen, det kan väl hända Elias har nyckeln, men jag vill inte. Om det skulle finnas en Gud, sade hon, vilket jag inte tror, då skall man åtminstone komma till honom, medan man ännu har något att ge honom. En Gud kan icke begära mindre än ett liv. Man ska inte komma till honom med en tombutelj. Nej, man skall väl då bryta sönder skålen på hans altare, medan denna ännu är full. Jag vill inte lyssna till Elias, för jag kunde börja tro på Gud. Nu vill jag försöka sova.
— Ja, sade jag, det ska du få, men bara ett ord först: hur vet du, att du inte har något att offra?
— Vad tycker du? frågade hon med en smula bitterhet i rösten. Ingenting är mig mer så mycket värt, att jag kan våga kalla det offergåva.
Jag sade: — Du har Georg i din hand.
Hon: Hur kan du säga det, efter det som hände i går kväll?
Jag: Nu är du för första gången i natt inte riktigt ärlig. Du vet, att du kan göra med honom eller icke göra vad du vill. Han är så mycket yngre än du, du har kommit in i hans liv och kommit att hänga samman med hans öde. Du behöver inte ens räcka ut din hand, utan en rörelse kan du få honom i ditt våld. Det kan bli en historia till, en älskare som de andra. Offra
