177
råkade möta patronen på vägen då denne ångrande och generad kom för att be om ursäkt. Endast för mig tillstod han, då jag trängde honom, att han behövt i klara ord framlägga för patronen vilken luns han var, och vad han hade att göra för att i någon mån utplåna sin lunsighet.
— Men du vågar inte tala om något för de andra, sade han till mig. Det var ett stort nöje att få bryta en lans för far, men nöjet skulle alldeles fördärvas både för far och mig, om far finge reda på att jag gjort det.
Det var alltså denna smula handling, denna smula seger i sig själv, som gjort honom så gott, den till handlingslöshet dömde och vid nederlag vane. Och därefter har han tagit sig för att beskydda Elias, berömma honom, egga upp honom och förstulet smickra honom, det är helt enkelt förtjusande. Ja, efter Elias uppmaning beskyddar han oss alla, för resten.
Det är alltid en vacker syn, när han bär Eva uppför trappan, som vore den ett berg att bestiga undan en översvämning, och frälste han henne därmed undan allt ont i världen. Men detta kan man ju inte räkna honom till förtjänst. Däremot är det ju ganska duktigt av honom, att han upptäckt Helenas stora hemlighet: att hon håller på med julstöket och listat sig till att få hjälpa henne med ett karlhandtag då och då. Det är rätt lustigt att ge akt på människornas små finter. Hon smyger sig till att ta ner och sätta upp
12. — Wägner, Den namnlösa.
