Hoppa till innehållet

Sida:Den namnlösa.djvu/225

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

218

av galenskap som finns. Lev du i din sköna symmetri. Det är mycket bättre än att leva i kaos, där man vet varken ut eller in, och där det tokiga alltid sker.

— Vad tror du vi får vara med om i detta hus? frågade jag. Det är därpå det hänger. Jag menar om jag ska ut i kaos eller inte.

— Jo, det ska jag säga dig, sade Georg, ett döende får vi vara med om, tum för tum, en daglig tvekamp med öppna ögon, utan förmild­rande omständigheter. Ett hjärtslitande skådespel, en stor vånda, ifall du nu kan finna någon mening i det, så. Men du med din mening. Varför ska egentligen ett ungt liv knäckas av så där? Det ska blomma som fru Petterssons. Det kan vara mening med.

Jag visste inte vad jag skulle svara på detta inpass. Det låter så snusförnuftigt och samtidigt grymt att predika för en ung människa, att den tagits ut ur de helfärdigas och friskas led för att fylla en dunkel och hemlig uppgift i det stora sammanhanget. För en hypotes, för en gissning vill den väl inte låta sitt liv ändå.

Så jag sade bara, att jag tyckte det skulle vara en hemsk tanke att jorden skulle vara upp­fylld bara av fruar Pettersson och deras avkomma och ingenting annat. Men det tyckte inte Georg. Tvärtom.

Han började återigen gå fram och tillbaka. Stan­nade så tvärt framför mig igen och sade: — Jag