251
solldara bevis på att fadern i denna enda punkt, den om svärmodern, hade orätt, så skulle han ge sig. Det föll honom inte in att om han lyckats att få fadern ändra mening på denna punkt, då skulle Elias därmed ha utdömt hela sitt gångna liv, med dess obönhörlighet, dess underkastelse och tålamod.
Men just därför skulle Elias väl akta sig att bli övertygad, ja att låta rubba sig en hårsmån av Georgs ord. Så det var ingen risk att låta Georg försöka.
Med brevet i min hand, som kunde, om jag ville, rädda mig bort, satt jag och åhörde uppgörelsen mellan far och son, som något som skedde på ett visst avstånd från mig.
— Jag tror man måste ha litet omdöme själv och väga svårigheter mot varandra, sade Georg. Man kan inte vara en sådan bokstavsträl. Om jag nu tar Niklas som ett exempel. Han tjänade oss troget, han var en verklig räddare i nöden, medge det? Vad skulle vi ha tagit oss till på den tiden, då jag var sjuk — han talade nu, sedan han varit befriad från anfall i fjorton dagar, om sin sjukdom som om något för länge sedan förgånget — om vi inte haft Niklas? Vad fick han för lön? Misshandel. Nej för all del, far misshandlade honom inte, men far lät den gamla ostraffad misshandla honom under fars tak.
Elias svarade icke direkt på detta, tyvärr var det ju sant.
