308
säga, att jag fann, att Elias tröttade henne i onödan.
Hon förklarade, varför han var så ivrig. — Han tycker nämligen, sade hon, att jag vet så lite och kan så lite. Och ändå har han ingen aning om hur lite. Men det jag vet, det vet jag. Jag vet bara, att jag har en själ. Han säger jag måste tro. Men inte behöver jag tro, det jag har upplevat själv, eller hur? säger jag då, och då blir han så ledsen.
— Förstår han inte då, att du därmed vet alldeles nog och inte behöver mer?
— Nej, sade hon, det är just därom vår tvist rör sig. Det vill säga, jag säger just ingenting. Han vill jag skall uppleva återlösningen och få syndernas förlåtelse.
Då säger jag, att den har jag fått, men han påstår, att jag har ingen aning om evangelium. Han säger, att rövaren på korset var lättare att omvända än den moderna högmodiga människan, som tror sig kunna bestämma själv vad den behöver för sin salighet och håller sig med egen frälsning. Det är inte roligt att göra honom ledsen, men sannerligen, jag orkar inte omvända mig.
— Du slipper, sade jag, du är för trött.
— Det är inte för det precis, just nu, vet du, känner jag mig så pigg. Tänk om jag blir bra? sade hon plötsligt oförmedlat, vet du, jag till och med kan se att du skrattar åt den tanken. Nej, men ser du, mina krafter får jag lov att
