Sida:Den nyare naturåskådningen.djvu/33

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

31

framträda rent. Darwin anför själf iakttagelser, de där stå i den skarpaste strid mot hans hypotes. Hos dufvor kan man med konst frambringa ett stort antal varieteter, och kulturen kan nog hålla dem vid makt; vid parning af dessa varieteter kan man få fram nya underraser, men understundom uppstår vid dylik parning en afkomma, hvilken icke, såsom man trodde, blir en mellanform af varieteterna, utan den ursprungliga klippdufvan; den stamform, hvarifrån alla varieteter utgått, framträder plötsligt på nytt. Artens typ har legat dold under varietetens många generationer, och så fast och permanent är artens typiska karakter, att den oförmodadt framträder såsom fullkomligt ren. Starkare bevis på artens oföränderliga enhet kan knappast gifvas. Det egendomliga förhållande, som här gör sig gällande, har man kallat reversion — tillbakaslag —, ett särskildt slag af atavism, och sålunda fått det in under det doktrinära begreppet ärftlighet; men det ligger uppenbarligen något mer i denna iakttagelse. Det är icke en tillfällig, äldre form, som sålunda uppträder, utan det är arternas rena typ. Arternas utveckling och öfvergång tillhör en okänd forntid; utvecklingen är bestämd af inre förhållanden och är för oss ett mysterium. Varieteterna visa blott, att typen har en viss elasticitet; men afvikelserna äro begränsade, och innanför dessa ligger alltid det typiska förborgadt. Variabili-