41
Ett slående bevis på rasens konstans har bland annat på sista tiden framgått ur undersökningarna af Amerikas tidigaste invånare. Det finnes grund till att tro, att dessa öfver Behrings-sund och Aleuterna hafva kommit från Asien och därifrån utbredt sig öfver Nord- och Sydamerika. De stora bergskedjor, som i Amerika gå från norr till söder, tilläto en obehindrad utbredning öfver hela kontinenten. De förhållanden, under hvilka dessa stammar lefde, voro högst olikartade: i det egentliga Nordamerika gaf jakten dem föda, under det att på Mexikos högslätter en viss grad af kultur snart utvecklade sig hos de åkerbrukande stammarna. En motsats till dessa förhållanden erbjöds af det fuktiga, tropiska klimatet i Brasiliens urskogar och af sträckorna längs Stilla hafvet vid Sydamerikas kust med sitt nästan regnlösa klimat. Olikheten i lefnadssätt, näringsmedlens mängd och beskaffenhet — de så kallade omgifvande medierna — voro så afvikande och starkt utpräglade, att de, ifall den darwinska hypotesen vore riktig, måste gifva rasen en olikartad prägel, om denna inverkan fortsattes genom århundraden eller kanske årtusenden. Men så är icke fallet. Med obetydliga afvikelser är den amerikanske urinvånarens typ densamma och lämnar det mest slående bevis på fastheten af artens karakter.
