Sida:Den nyare naturåskådningen.djvu/44

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

42

Äfven till själslifvet och samfundet har man öfverfört dessa dogmer om de omgifvande mediernas betydelse och den däraf beroende tillpassningen. Individerna låter man blifva beroende af samfundet; så väl det goda som det onda framträder såsom en följd af dessa mediers inflytande; man måste ursäkta förbrytaren, det är det omgifvande mänskliga mediet samfundet, som bär skulden. Man går än vidare i den tillämpade darwinismen. Samvetet och moralen tillpassas; samvetet blir frisinnadt, och moralen växlar, den kristna moralen måste gifva plats för den evolutionistiska. Man förklarar allt genom omgifningarna; religionen får sin mörka prägel af de tunga skyarna, den blifver ljusare och gladare i de länder, hvarest ett ständigt solsken råder. Äfven litteraturen påverkas af landets natur; de täta skogarna, gräsmattorna och blommorna trycka sin stämpel på skaldens tankar och uppfattning. Ingen har med så stort mästerskap som Taine genomfört dessa idéer. I hans framställning af den engelska litteraturens historia får denna uppfattning sitt klaraste uttryck. I sitt verk om uppkomsten af det nuvarande Frankrike framställer han revolutionens utveckling såsom en naturprocess, en jäsning, nödvändigtvis framkallad genom vissa andliga ferment. Men ju längre han framskrider i denna undersökning, desto mer tyckes han aflägsna sig från sin tidigare stånd-