I.
Det, som gifver sin prägel åt hela vår tids naturforskning och som är målet för all vetenskaplig forskning, är enheten, det fördolda sammanhanget, det väsentligas inre och djupa öfverensstämmelse, hur olikartade och växlande de yttre formerna än må vara. Det är materiens enhet, kraftens enhet och lifsformernas enhet, man öfverallt — mer eller mindre medvetet — söker. Hela vår tids naturforskning går mot detta mål. I naturvetenskapens biologiska del betecknar darwinismen detta sökande. Fysikerna ha redan tillegnat sig denna sanning, och läran om kraftens oförstörbarhet och om de s. k. naturkrafternas enhet är nu en för denna vetenskap säker grundval. Vår tids kemister vilja ogärna afstå från sina många element; men också här begynner samma tanke att tränga sig fram. Jag skall i det följande söka gifva en kort öfversikt af dessa undersökningars nuvarande ståndpunkt.
Det kunde synas underligt, att man i vår tid talar om materiens enhet, då hela den moderna kemien dock utgår från elementens absoluta olikhet (differens); och då man talar om materiens enhet faller tanken
