Sida:Den siste chevalieren 1928.djvu/119

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Samtidigt anlände Santerre med sina epåletter av gult ullgarn och iförd en rock, på vilken han exponerade sin patriotism medelst stora flottfläckar.

Han höll revy med bataljonen, som befann sig i vederbörligt tillstånd, men när han räknade municipalerna voro de endast tre.

”Varför endast tre municipaler?” frågade han. ”Och vilken är den dålige medborgare som sviker oss?”

”Den frånvarande medborgaren, general, är icke ljum”, svarade vår gamla bekantskap, Agricola, ”ty det är sekreteraren vid sektionen Lepelletier, anföraren för de modiga Thermopylerna, medborgaren Maurice Lindey”.

”Jaså, jaså”, sade Santerre. ”Jag känner lika bra som du till medborgare Maurice Lindeys patriotism, men det skall icke avhålla mig från att skriva hans namn på förteckningen över de frånvarande, om han icke är här om tio minuter”.

Och Santerre gick vidare för att ägna sig åt andra detaljer.

I samma ögonblick som generalen yttrade dessa ord, hade en jägarekapten och en soldat stannat några steg ifrån honom, varvid den ene stödde sig mot sitt gevär och den undra satte sig på en kanon.

”Hörde ni?” sade kaptenen till soldaten med sänkt röst. ”Maurice har inte kommit ännu”.

”Ja, men ni kan vara förvissad om att han kommer, såvida det icke blir upplopp”.

”I händelse han icke skulle komma”, sade kaptenen, ”utposterar jag er i trappan, och alldenstund hon säkerligen kommer att gå upp på tornets plattform kan ni tala ett ord med henne”.

I samma ögonblick kom det in en man, som, av det trefärgade skärpet att döma, uppenbarligen var municipal. Men som denne man var en främling för både kaptenen och jägaren, betraktade båda honom uppmärksamt.

”Medborgare general”, sade nykomlingen till Santerre, ”Jag ber er hålla till godo med mig i stället för medborgare Maurice Lindey, som är sjuk. Här är läkarebetyget. Om åtta dagar blir det min tur att övertaga vakthållningen. Jag byter nu med honom. Om åtta dagar kommer han att tjänstgöra i mitt ställe liksom jag gör nu i hans ställe”.

”Under förutsättning att Capetarna och småcapetarna leva åtta dagar till”, sade en av municipalerna.


113