Hoppa till innehållet

Sida:Den siste chevalieren 1928.djvu/14

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Samtidigt hade han utgivit ett band noveller, vilka icke väckte någon uppmärksamhet. Under denna tid gästade en engelsk teaterdirektör och skådespelare Charles Kembel Paris och uppförde bl. a. några av Shakespeares dramer. Detta gav anledning till att Dumas utarbetade ett versdrama över drottning Kristina, vilket han inlämnade till Odéonteatern 1827. Det kom dock icke till uppförande förrän 1830. Han behandlar häri den svenska drottningens historia och särskilt är mordet på Monaldeschi framhävt, helt naturligt för resten, då det försiggått i Fontainebleau nära Paris, och händelsen väckt stor uppståndelse i Frankrike.

Dumas’ första verkliga framgång som teaterförfattare inträffade med ”Henri III et sa cour”, (Henrik III och hans hov), vilket genast accepterades av Comédie Française och uppfördes den 11 februari 1829. Det var skrivet på prosa och blev från första stund den första stora triumfen för det romantiska dramat. Stycket förvånade och slog an genom sin olikhet mot vad man förut sett. De i dramat uppträdande personerna voro framställda såsom självständiga, fritt handlande individer. Det var så att publiken riktigt kände, att just på det sättet måste det ha gått till vid Henrik III:s hov. Verklig sensation uppstod, då Henrik III:s favoriter inträdde på scenen och spelade bilboquet (en lek med att fånga en boll, vilket tidsfördriv var på modet i Frankrike under 1500-talet). Den nya litterära stjärnan förvärvade sig genom detta stycke Victor Hugos vänskap — dock blott för en kortare tid.

Dumas’ litterära verksamhet hade emellertid ogillats av hans arbetsgivare, hertigen av Orleans och han hade måst lämna sin sekreterarebefattning hos hertigen innan han skrev Henrik III. Hertigen var likväl av nyfikenhet närvarande vid Henrik III:s uppförande och förskaffade Dumas en annan syssla som bibliotekarie, varigenom han blev fri som författare, men fick en viss säker inkomst. Under tiden hade hans skådespel Kristina fått ligga, men uppfördes nu som en romantisk trilogi i fem akter med en prolog och en epilog med underrubri-

8