”Låt oss bege oss av”.
Under vägen kände Maurice sig så lycklig, att han knappast kunde lägga band på sig. Han hade kunnat skrika högt av förtjusning, om han icke lagt band på sin sinnesrörelse. Vad kunde han önska sig mer? Han hade icke blott fått visshet om att Geneviève icke älskade Morand, utan även hoppet att han ägde hennes tillgivenhet. Den härliga solen sken över världen, Genevièves arm vilade i hans, under det att de allmänna utroparna skreko med sina lungors hela styrka om jakobinernas triumf och Brissots och hans partis nederlag, tillkännagivande att fäderneslandet var räddat.
Det gives sannerligen ögonblick här i livet, då ett människohjärta tyckes vara alltför litet för att ha plats för den glädje eller den sorg, som koncentrerar sig där.
”O, en sådan härlig dag”, utbrast Morand.
Maurice vände sig om i förvåning. Detta var det första känsloutbrott, som han någonsin hört utgå från denne sällsamt reserverade och förströdde mans läppar.
”O, ja den är verkligen härlig”, sade Geneviève i det hon kramade Maurices arm. ”Jag önskar, att den ville fortsätta att vara lika ren och molnfri, som den är nu, ända till kvällen!”
Maurice tog åt sig dessa ord, och hans lycka fördubblades för vart ögonblick som gick.
Samtidigt betraktade Morand genom sina gröna glasögon Geneviève med ett sällsamt, tacksamt uttryck. Han tog kanske åt sig hennes önskan.
Sålunda passerade de Lilla Bron, rue de la Juiverie och Notre Damebron. Sedan gingo de vidare till Place de l'Hôtel de Ville, rue Barre du Bec och rue Sainte Avoie. Allteftersom de gingo vidare, blevo Maurices steg alltmera spänstiga, under det att tvärtom hans följeslagares blevo allt långsammare och långsammare.
De voro framme vid hörnet av rue des Vielles-Audriettes, då helt plötsligt en blomsterflicka hejdade dem genom att sträcka fram sin korg, fylld med blommor.
”O, sådana härliga nejlikor!” utbrast Maurice.
”Ja, de äro mycket vackra”, sade Geneviève. ”Det ser ut som om den, som odlat dem, icke hade någonting, som gjorde honom förtvivlad, ty de äro icke vissna och döda”.
Dessa ord sjönko djupt ned i den unge mannens hjärta.
”Ah, vackre municipal”, sade blomsterflickan, ”köp en bukett åt den vackra medborgarinnan. Hon är klädd i vitt
158
