— titta på dessa härliga, karminröda nejlikor. Vitt och purpurrött gå så bra ihop. Hon kommer att fästa buketten vid sitt hjärta, och alldenstund hennes hjärta är helt nära din blåa rock, komma ni att bära nationalfärgerna”.
Blomsterflickan var ung och söt, hennes komplimang var välsvarvad och välvald, ty om den hade gjorts särskilt för detta tillfälle, kunde den icke ha lämpat sig bättre efter omständigheterna. För övrigt voro blommorna nästan symboliska, ty de liknade dem, som nu voro döda.
”Jag skall köpa några”, sade Maurice, ”eftersom det är nejlikor. Jag avskyr alla andra blommor”.
”Ah, Maurice”, sade Geneviève, ”det är överflödigt, ty vi ha så gott om dem i trädgården”.
Men ehuru hennes läppar uttalade denna vägran, uttryckte hennes ögon en önskan att äga dem.
Maurice utvalde den vackraste buketten. Det var för övrigt den som den söta blomsterflickan hade sträckt fram åt honom.
Den utgjordes av ett tjogtal djupröda nejlikor, som utsände en både ljuv och genomträngande doft. I mitten höjde sig en magnifik nejlika över de andra.
”Se här”, sade Maurice till blomsterflickan, i det han kastade en femfrancssedel i hennes korg, ”den är åt dig”.
"Tack, min vackre municipal! Tusen tack!” Och hon gick fram mot ett annat par, i förhoppning att dagen som börjat så gynnsamt, skulle fortsätta på samma sätt till sitt slut.
Under denna till synes så alldagliga scen, som allra högst tagit några få sekunder, tycktes Morand knappast i stånd att stå upprätt och torkade svetten ur sin bleka panna, under det att Geneviève bleknade och darrade.
Hon tog buketten, som Maurice räckte henne, slöt sin vackra hand om den, och förde den till sitt ansikte, mindre för att insupa dess doft, än för att dölja sin sinnesrörelse.
Återstoden av färden var angenäm, åtminstone såvitt det angick Maurice. Vad Geneviève beträffar, så föreföll hennes munterhet forcerad, och Morand lade i dagen sitt nöje på ett för honom betecknande sätt — d. v. s. med halvkvävda suckar eller små utbrott av skratt, och emellanåt sade han någon kvickhet, som slog ned som gnistor bland de förbigående.
Klockan nio voro de framme vid Temple.
Santerre ropade upp municipalerna.
