”Sörj henne icke alltför mycket eller alltför högljutt”, sade Maurice, ”ty vi ha vår del av dessa tråkigheter att bära. Tro mig, vi äro icke så fullkomligt rentvådda från anklagelsen att vara hennes medbrottslingar, att icke någon fläck stannar kvar på oss. I dag på klubben blev jag kallad ’girondist’ av en kapten vid Saint-Leu-jägarna, och samtidigt fann jag det nödvändigt att ge honom ett sabelhugg för att visa honom, att han tog fel”.
”Är det således med anledning därav som du kommer hem så sent?”
”Alldeles”.
”Men varför har du icke underrättat mig därom?”
”Därför att du i dylika angelägenheter icke kan lägga band på dig. Det var nödvändigt att saken gjordes upp med ens, för att det icke skulle göras något väsen därav”.
”Och den där slusken kallade dig ’girondist’, Maurice, en fullblodsrepublikan?”
”Ja, Guds död, det är just det, som bör bevisa för dig, min vän, att vi efter ännu en dylik affär äro impopulära. Och du vet, Lorin, hur det är nu för tiden — ordet impopulär är liktydigt med misstänkt”.
”Det vet jag mycket väl”, sade Lorin, ”och det ordet kommer det modigaste hjärta att känna fruktan. Men icke desto mindre är det mig i hög grad motbjudande att låta den stackars Heloise vandra till giljotinen utan att först ha bett henne om förlåtelse”.
”Vad vill du således göra?”
”Jag önskar att du stannar här. Du har ingenting att förebrå dig, så vitt henne angår. Som du vet, är det helt annorlunda med mig. Eftersom jag icke kan göra någonting för henne, vill jag möta henne på hennes väg. Jag önskar gå dit. Förstår du mig, Maurice? Om hon också endast skulle vinka åt mig med handen”.
”I så fall följer jag med dig”, sade Maurice.
”Omöjligt, min vän. Du är municipal, sekreterare i en sektion, och du har just stått inför rätta, under det att jag endast varit din försvarare. De komma att anse dig skyldig, stanna därför kvar här. Vad mig beträffar, är det en helt annan sak. Jag riskerar ingenting och därför går jag”.
”Gå då, men var förståndig”, sade Maurice.
Lorin smålog, skakade Maurices hand och avlägsnade sig.
Maurice öppnade fönstret och vinkade sorgset farväl, men
