”Ja, gör ett försök med det”, sade Maurice.
Han tog ett steg framåt och stack till en av de ivrigaste strupavskärarne mellan ögonen, så att denne förblindades av blodet, som rann ur hans sår.
”Hugg in på mördaren!” skrek mannen.
Marseljäsarne sänkte sina pikar, höjde sina yxor och laddade sina gevär, under det att den skrämda hopen skingrades och lämnade de två vännerna ensamma utsatta för denna storm av slag.
Dessa sågo på varandra med ett sista, sublimt småleende, i det de lugnt inväntade sin tillintetgörelse från denna virvelvind av järn och eld, som hotade dem, då helt plötsligt porten till det hus, mot vilket de stodo med ryggarna vända, öppnades och en skara unga män, klädda såsom muscadiner (sprätthökar) och var och en beväpnad med en sabel och ett par pistoler i bältet, kastade sig över marseljäsarne och ögonblickligen voro inbegripna i ett fruktansvärt handgemäng med dessa.
”Hurra!” skreko samtidigt Maurice och Lorin, uppiggade av denna oväntade hjälp, utan att betänka, att de genom att strida i nykomlingarnas led bekräftade Simons anklagelser. ”Hurra!”
Men om de själva icke tänkte på sin räddning, så tänkte någon annan för dem. En liten ung man på tjugufem à tjugusex år med blåa ögon, som med största skicklighet och uthållighet slogs med en sappörsabel, som var och en skulle ha trott, att hans späda, kvinnliga händer icke varit i stånd att lyfta, såg, att Maurice och Lorin i stället för att fly genom den port, som han tycktes ha lämnat öppen i denna avsikt, stredo vid hans sida, vände sig om mot dem och sade med dämpad röst:
”Fly genom porten här, och ägna ingen uppmärksamhet åt vad vi göra, på det att ni icke måtte bli komprometterade i onödan”.
När han så såg, att de två vännerna tvekade, ropade han till Maurice:
”Tillbaka! Inga patrioter bland oss, municipal Lindey! Vi äro aristokrater här!”
Vid dessa ord i förening med djärvheten hos mannen att öppet anklaga sig för något, som vid denna tid var liktydigt med en dödsdom, höjdes gälla tjut bland pöbeln.
Men utan att låta skrämma sig av dessa tjut trängde den blonde unge mannen och tre eller fyra av hans vänner Maurice och Lorin in genom porten bakom dem, som de
