I samma ögonblick riktades två pistoler mot hans bröst.
Geneviève, som vänt sig om vid bullret, stod stum vid åsynen av Maurice.
”Monsieur”, sade den unge republikanen kallt till mannen, som siktade på honom, ”monsieur, är ni chevalier de Maison Rouge?”
”Och om så skulle vara fallet?” svarade chevaliern.
”Om så är, är ni en modig och följaktligen även en kallblodig man, och jag önskar säga er några ord”.
”Tala”, svarade chevaliern, utan att sänka pistolerna.
”Ni kan döda mig, men ni kan icke döda mig, innan jag uppgivit ett rop. Och om jag uppger detta rop, skola de tusen män, som ha omringat detta hus, inom tio minuter ha förvandlat det till aska. Sänk således era pistoler, och hör på vad jag har att säga till madame”.
”Till Geneviève?” sade chevaliern.
”Till mig?” mumlade den unga kvinnan.
”Ja, till er”.
Geneviève, som var blek som marmor, grep Maurice i armen, men den unge mannen stötte henne tillbaka.
”Ni vet vad ni har försäkrat mig, madame”, sade Maurice med djupaste förakt. ”Jag ser nu, att ni talat sanning. Ni älskar verkligen icke monsieur Morand”.
”Maurice, hör på mig!” utropade Geneviève.
”Jag har ingenting att höra på, madame”, sade Maurice. ”Ni har bedragit mig. Ni har med ett enda hugg avklippt alla de band, som förenade mitt hjärta med ert. Ni sade, att ni icke älskade monsieur Morand, men ni sade icke, att ni älskar en annan”.
”Monsieur”, sade chevaliern, ”vad är det ni säger om Morand — eller rättare sagt, vilken Morand är det, ni talar om?”
”Om kemisten Morand”.
”Kemisten Morand står framför er. Kemisten Morand och chevalier de Maison Rouge äro en och samma person”.
Han sträckte ut handen mot bordet och hade inom ett ögonblick satt på sig den svarta peruk, som så länge gjort honom oigenkännlig för den unge republikanen.
”Åh, ja visst!” sade Maurice med tilltagande förakt. ”Ja, nu förstår jag! Det är icke Morand, som ni älskar, därför att Morand aldrig existerat. Men trots sin fintlighet är undanflykten det oaktat icke mindre föraktlig”.
Chevaliern gjorde en hotfull åtbörd.
”Monsieur”, fortsatte Maurice, ”vill ni låta mig tala ett
