”Vi sova icke alls. Såsom medborgaren gendarmen sagt, är natten snart över”.
”För då medborgarinnan till mitt rum”, sade Richard.
”Och under tiden skriver ni ut vårt kvitto, icke sant?”
”Ni skola få det, då ni komma tillbaka”.
Hustru Richard tog ett tänt ljus, som stod på bordet, och gick före.
Marie Antoinette följde efter henne, utan att säga ett ord, lugn och blek som alltid. Två fångvaktare, som hustru Richard gav ett tecken, avslutade processionen. Man visade drottningen en säng, på vilken hustru Richard lade rena lakan. Fångvaktarne installerade sig utanför dörren. Så stängdes denna med dubbla lås, och Marie Antoinette befann sig ensam.
Hur hon tillbringade natten, vet ingen, eftersom hon tillbringade natten ensam med Gud.
Följande dag blev drottningen förd till konseljsalen, ett avlångt, fyrsidigt rum, vars gallerdörr ledde till en korridor och som i hela sin längd blivit delat mitt itu av en mellanvägg, som icke nådde upp till taket.
Den ena av dessa avbalkningar upptogs av männen, som vaktade henne. Den andra var drottningens cell. Ett fönster, försett med ett galleri av små järnstänger, upplyste dessa båda avbalkningar. En skärm, som tjänstgjorde såsom dörr, avskilde drottningen från vakterna och stängde till öppningen i mitten. Hela detta rum var försett med ett tegelgolv. Väggarna hade förr i tiden varit beklädda med förgyllda träboaseringar och från dem hängde nu ned tapetfragment.
En säng var placerad mitt emot fönstret och en enda stol i närheten av dagsljuset. Det var den kungliga fångens hela möblemang.
När drottningen kom in där, begärde hon att man skulle hämta hennes böcker och arbete.
Man lämnade henne ”Revolutionen i England”, som hon börjat läsa i Temple, ”Unge Anarcharsis’ resa” och hennes broderi.
Gendarmerna å sin sida slogo sig ned i den angränsande cellen. Historien har bevarat deras namn, liksom den gjort med andra, mera illa beryktade, som av ödet satts i samband med dessa stora händelser.
De hette Duchesne och Gilbert.
Kommunen hade utvalt dessa två, som voro kända såsom goda patrioter, och de måste stanna kvar på sin post
254
