Han var blek som döden.
”Vänd dig icke om och blekna icke”, sade patrioten, ”utan ät din soppa i lugn och ro. Jag är ingen polisagent, min vän. Skaffa mig tillträde till Conciergeriet, installera mig på din plats, giv mig dina nycklar, och i morgon räknar jag upp åt dig femtiotusen francs i guld”.
”År det riktigt sant?”
”Å, du har en utmärkt borgen, du har mitt huvud”.
Fångvaktaren funderade några sekunder.
”Se så”, sade patrioten som kunde se honom i spegeln. ”Sitt ned och fundera på något sattyg. Om du anger mig, såsom det hade varit din plikt att göra, kommer republiken icke att ge dig en sou. Om du tjänar mig och tvärtom brister i denna din plikt, kommer jag att ge dig femtiotusen francs, därför att det är orättvist här i världen att göra någonting för intet”.
”Å, jag förstår mycket bra”, sade fångvaktaren. ”Jag har varje anledning att göra det, som ni begär, men jag känner fruktan för följderna …”
”Följderna? … Vad har du att frukta? Du förstår väl, att det icke är jag som kommer att angiva dig, tvärtom”.
”Ja, otvivelaktigt”.
”Dagen efter den, då jag är installerad, tar du dig en promenad genom Conciergeriet, jag lämnar dig tjugufem rullar, var och en innehållande tvåtusen francs. Dessa tjugufem rullar få gott plats i dina två fickor. Jämte pengarna ger jag dig ett pass ut ur Frankrike. Du reser din väg, och var du än befinner dig, så är du, om också icke rik, så dock oberoende”.
”Gott, monsieur, det är överenskommet, hända vad som hända vill. Jag är en fattig sate, jag blandar mig icke i politiken, Frankrike har alltid rett sig bra utan mig och kommer icke att gå under genom något fel av mig. Om ni begår en dålig handling, så är det så mycket värre för er”.
”I varje fall”, sade patrioten, ”tror jag icke, att jag skulle kunna göra något värre än vad man gör för närvarande”.
”Monsieur, tillåt mig att slippa att uttala min åsikt om nationalkonventets politik”.
”Du är ett mönster av filosofi och likgiltighet. Men låt nu se — när skall du presentera mig för pappa Richard?”
”I kväll, om ni vill”.
”Ja visst. Vem är jag?”
”Min kusin. Mardoche”.
”Mardoche vare det. Namnet tilltalar mig. Vilket yrke?”
296
