”Jag är här”, ropade fångvaktaren, i det han skyndade tillbaka till fönstret i det första rummet.
I samma ögonblick, som han återtog sin förra plats, ekade ett ohyggligt skri genom fängelset, så följde en svordom och sedan klirrandet av en sabel, som rycktes upp ur sin metallslida.
”Ah, den skurken! Ah, den boven!” ropade Gilbert.
Och ljudet av en strid hördes i korridoren.
I samma ögonblick öppnades dörren, och fångvaktaren såg två skuggor, som kämpade vid själva dörröppningen, och en kvinna, som sköt Duchesne åt sidan och rusade in i drottningens rum.
Utan att låta oroa sig av denna kvinna, skyndade Duchesne sin kamrat till undsättning.
Fångvaktaren sprang fram till det andra fönstret. Han såg kvinnan på knä framför drottningen. Hon bad, hon bönföll fången att byta kläder med henne.
Han lutade sig fram med lågande ögon och försökte känna igen denna kvinna, som han fruktade, att redan ha känt igen. Helt plötsligt utstötte han ett skri av smärta.
”Geneviève, Geneviève”, utbrast han.
Drottningen hade släppt filen och tycktes förvandlad till en bildstol. Detta var ännu en gång ett misslyckat försök.
Fångvaktaren grep med båda händerna tag i gallret och skakade det av alla krafter. Men järnstången var icke tillräckligt genomsågad, utan motstod hans ansträngningar.
Under tiden hade Dixmer lyckats stöta Gilbert tillbaka in i fängelset och han var på väg efter honom dit, då Duchesne lutade sig mot dörren och hindrade honom.
Men han kunde icke stänga den, ty i sin desperation hade Dixmer stuckit in ena armen mellan dörren och väggen.
I sin hand höll han dolken som stött emot bältets kopparspänne, glidit utefter gendarmens bröst, slitit upp hans rock och sårat honom i bröstet.
De båda männen uppmuntrade varandra att förena sina krafter, och samtidigt ropade de på hjälp.
Dixmer kände, att hans arm var nära att gå av. Han satte axeln mot dörren, skakade den häftigt och lyckades draga loss sin illa åtgångna arm.
Dörren slog igen med en skräll. Duchesne sköt för bommarna, under det att Gilbert vred om nyckeln.
Snabba steg hördes i korridoren, och sedan var allt tyst. De två gendarmerna sågo på varandra och spejade runt omkring sig.
316
