Sanson sträckte fram båda armarna för att stödja henne, men hon rätade på sig, innan han vidrört henne.
Hon gick ned för trappan, under det att skarprättarens medhjälpare ställde en träpall bakom kärran.
Drottningen steg först upp, och abbén följde efter henne.
Sanson lät dem båda sätta sig.
Då kärran satte i gång, uppstod en stor rörelse i människomassan, men soldaterna, som icke visste, i vilken avsikt denna rörelse uppstod, förenade sina ansträngningar för att tränga tillbaka massan, och till följd därav uppstod ett stort tomrum mellan kärran och de första leden.
Från detta tomrum hördes ett sorgset tjut.
Drottningen ryckte till, reste sig med ens och såg sig omkring.
Då såg hon sin lilla hund, som varit förlorad sedan två månader tillbaka, sin lilla hund som icke kunnat följa med henne in i Conciergeriet och som trots ropen, slagen och sparkarna nu rusade fram mot kärran, Men nästan med ens försvann stackars Black, utmärglad, svältande och sönderslagen, under hästarnas hovar.
Drottningen följde honom med blicken. Hon kunde icke tala, ty hennes stämma överröstades av larmet, hon kunde icke peka med fingret, ty hennes händer voro bundna. Och även om hon hade kunnat peka, hade det förmodligen icke tjänat någonting tilll Men hon återsåg honom efter att ett ögonblick ha förlorat honom ur sikte.
Han vilade i armarna på en blek ung man, som stod på en kanon och som hälsade drottningen och pekade mot himmelen. Marie Antoinette blickade också upp mot himmelen och smålog milt.
Chevalier de Maison Rouge uppgav ett stönande, som om detta leende hade kommit hans hjärta att brista, och då kärran vek in mot pont aux Change, drog han sig tillbaka bland mängden och försvann.
FYRTIONIONDE KAPITLET.
SCHAVOTTEN.
På place de la Révolution stodo två män och väntade, lutade mot en lyktstolpe.
De, som följde med mängden, varav en del fördes till place du Palais, och en annan del fördes till place de la Ré-
