Jurymännen kommo tillbaka in, och, såsom han väntat, uttalade presidenten dödsdomen över de båda anklagade.
Rättstjänarens mörka dystra röst hördes äter.
”Medborgare allmänna åklagaren mot medborgarinnan Geneviève Dixmer”.
En rysning skakade Maurices hela gestalt, och hans panna badade i kallsvett.
Den lilla dörren, genom vilken de anklagade trädde in, öppnades och Geneviève blev synlig.
Hon var vitklädd. Hennes hår var uppsatt med ett förtjusande koketteri, ty det hängde ned i lockar i stället för att vara kortklippt såsom många kvinnor hade det.
Stackars Geneviève ville otvivelaktigt vara vacker ända in i sista ögonblicket för honom, som möjligen skulle få se henne.
Då Maurice såg Geneviève, kände han, att hela den styrka, han samlat för detta tillfälle, helt plötsligt svek honom. Icke desto mindre hade han väntat detta slag, enär han, som sedan tolv dagar icke försummat någon session, redan tre gånger hade hört allmänna åklagaren uttala Genevièves namn. Men mångens förtvivlan är så djup, att ingen kan pejla avgrunden.
Alla de, som sågo denna kvinna träda fram, så vacker, så oskyldig, så blek, uppgåvo samtidigt ett utrop: Somliga av raseri — ty det fanns vid denna tid människor, som hatade och avskydde allt som stötte på överlägsenhet, skönhetens överlägsenhet, rikedomens eller bördens överlägsenhet — andra av beundran, och andra åter av medlidande.
Geneviève kände otvivelaktigt bland dessa utrop igen ett utrop, bland alla röster urskilde hon en röst, ty hon vände på huvudet åt det håll, där Maurice stod, under det att presidenten bläddrade i den anklagades dossier och då och då såg på henne.
Vid första blicken såg hon Maurice, ehuru hans anletsdrag voro dolda under den bredbrättade hatten. Då vände hon sig helt och hållet om mot honom med ett ljuvt leende och en ännu ljuvare åtbörd; hon tryckte sina rosiga och darrande händer mot läpparna, och, inläggande hela sin själ i denna åtbörd, sände hon honom en slängkyss, som ingen annan än han i denna människomassa hade rättighet att taga åt sig.
Ett sorl av intresse drog genom salen. Geneviève, som blev tilltalad, vände sig om mot sina domare, men hon hej-
