Sida:Den siste chevalieren 1928.djvu/375

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

medbrottsling och bli dömd till döden samtidigt med Geneviève.

Foquier-Tinville hade låtit kalla honom till sig.

Man kan mycket väl föreställa sig, att det skulle bli ganska svårt för den stackars mannen att bevisa sin oskuld för allmänna åklagaren. Han hade dock lyckats tack vare Genevièves erkännande, att han var absolut okunnig om hennes mans planer. Man hade även lyckats tack vare Dixmers flykt, men först och främst tack vare Fouquier-Tinville, som ville bevara sin administration fri från varje fläck.

”Medborgare”, hade registratorn sagt, i det han kastat sig på knä, ”förlåt mig, ty jag har blivit narrad”.

”Medborgare”, hade allmänna åklagaren svarat, ”en nationens tjänare, som låter narra sig nu för tiden, förtjänar att bli giljotinerad”.

”Men man kan begå en dumhet, medborgare”, svarade registratorn, som gärna hade velat kalla Fouquier-Tinville ”ers höghet”.

”Vare sig man är dum eller ej”, sade den stela allmänna åklagaren, ”får man icke låta sin kärlek till republiken sövas. Kapitoliets gäss voro också dumma, men det oaktat vakade de för att rädda Bom”.

Registratorn hade ingenting att svara på ett dylikt argument. Han suckade och väntade.

”Jag förlåter dig”, sade Fouquier-Tinville. ”Jag skall till och med taga dig i försvar, ty jag vill icke, att en av mina underordnade ens blir misstänkt. Men kom ihåg, att vid minsta ord, som når mina öron, vid minsta upprepande av den här saken, är du förlorad”.

Det behöver nog icke omtalas, med vilken ängslan denne man läste igenom tidningarna, som alltid äro angelägna om att meddela, vad de veta, och emellanåt också vad de icke veta, även om detta skulle kosta tio människor huvudena.

Han letade överallt efter Dixmer för att anmoda honom att iakttaga tystnad, men Dixmer hade naturligtvis bytt om bostad och var omöjlig att finna.

Geneviève hade blivit placerad på de anklagades bänk, men hon hade redan under förhöret bestämt förklarat, att hon och hennes man icke hade någon medbrottsling.

Så han tackade den stackars kvinnan med blicken, då han gick förbi henne för att intaga sin plats i domstolen!

Men då hon åter blivit utförd och han begav sig till sitt ämbetsrum för att hämta några papper åt medborgaren

369