“I varje fall skall jag döda mer än en av dem innan de mörda mig”, sade han.
Och han sprang fram för att gripa detta harmlösa verktyg som i hans hand blev ett fruktansvärt vapen.
Sedan ställde han sig bakom dörren, så att han kunde se utan att själv bli sedd. Han hjärta dunkade så, att det hade kunnat höras i den intensiva tystnaden.
Helt plötsligt skakades Maurice av en rysning. En röst hade sagt:
“Om ni följa mitt råd, slå ni sönder en fönsterruta och döda honom med ett karbinskott genom gallret”.
“Nej, nej, nej, ingen knall!" sade en annan röst. "Den skulle kunna förråda oss. Och för övrigt är där er hustru, Dixmer”.
“Jag har just tittat på henne genom gardinen. Hon misstänker ingenting — hon läser”.
“Dixmer. Ni får avgöra för oss. Fordrar ni ett karbinskott eller en dolkstöt?”
“Låt det bli dolkstöten! Kom med!”
“Kom med!” upprepade fem eller sex röster på en gång.
Maurice var ett barn av revolutionen med ett hjärta av sten och till själen lik många andra vid denna tidpunkt, d. v. s. ateist, men vid ljudet av detta “Kom med!”, som uttalades bakom denna dörr, vilken enbart skilde honom från döden, kom han ihåg korstecknet som hans moder lärt honom, då han som barn läst sina böner i hennes knä.
Steg nalkades, stannade, så vreds nyckeln om i låset och dörren öppnades långsamt.
Under detta korta ögonblick hade Maurice sagt sig själv: “Om jag icke slår till med ens, är jag en död man. Om jag kastar mig över mördarna, överrumplar jag dem, kommer ut i trädgården, sedan på gatan och är räddad”.
Med ett språng som ett lejon och utstötande ett skri som smakade mera av hotelse än fruktan kastade han omkull de två första männen, som, enär de trodde honom vara bunden och med förbundna ögon, voro alldeles oförberedda på ett dylikt anfall, skingrade de andra, tog tack vare sina järnmuskler ett väldigt språng över dem, såg vid slutet av korridoren en öppen dörr som ledde till trädgården, rusade fram till den, tog de sex trappstegen i ett enda språng, befann sig ute i trädgården och rusade fram till grinden. Den var stängd med ett lås och ett par reglar. Maurice drog ifrån reglarna och försökte öppna låset, men det fanns ingen nyckel i det.
60
