blick då hon betraktade stjärnorna som trädde fram på himmelen, göra henne en fråga angående den stora olikheten mellan henne och hennes man. Hon så ung och han redan över medelåldern, hon så förfinad i sitt uppträdande, under det att allt hos honom utpekade honom såsom en man av lägre börd och utan vidare uppfostran, hon så sublim i sina tankar och förhoppningar, under det att hennes man icke ägnade en tanke åt något annat än sitt garveri och sina hudar.
”Här i en garvarmästares hem finnas harpa, piano och pasteller, som ni erkänner vara utförda av er. Hur kommer det sig, att jag här stöter på något visst aristokratiskt, som jag dyrkar hos er ehuru jag avskyr det hos andra?”
Geneviève såg Maurice rätt in i ögonen.
”Tack”, sade hon, ”för denna fråga. Den visar mig, att ni är en finkänslig man och att ni icke sökt att hos andra inhämta upplysningar om mig”.
”Aldrig, madame”, sade Maurice. ”Jag har en hängiven vän som skulle kunna dö för mig, jag har hundra kamrater, som äro redo att följa mig överallt — men bland alla dessa hjärtan känner jag endast ett som jag skulle kunna lita på, när det gäller en sådan kvinna som Geneviève, och detta hjärta är mitt eget”.
”Tack, Maurice”, sade den unga kvinnan. ”Då skall jag själv omtala allt ni önskar veta”.
”Omtala då först ert namn som ogift”, sade Maurice. ”För närvarande känner jag endast till ert namn som gift”.
”Geneviève du Treilly”, sade hon.
”Geneviève du Treilly!” upprepade Maurice.
”Min familj”, fortsatte Geneviève, ”blev ruinerad efter det amerikanska kriget, i vilket både min far och min äldre broder hade deltagit”.
”Adelsmän båda två?” sade Maurice.
”Nej, nej”, sade Geneviève rodnande.
”Men ni sade ju att ert namn som ogift var Geneviève du Treilly”.
”Uppriktigt sagt, monsieur Maurice, så var min familj rik, men kunde icke göra anspråk på adelskap”.
”Ni litar icke på mig”, sade den unge mannen småleende.
”Jo då, det gör jag”, svarade Geneviève. ”I Amerika stod min far i förbindelse med monsieur Morands far. Monsieur Dixmer var föreståndare för monsieur Morands affär. Vi voro ruinerade, och monsieur Morand som visste, att mon-
90
