sieur Dixmer var en rätt förmögen man, presenterade honom för min far, som i sin tur presenterade honom för mig. Jag såg, att min far på förhand beslutat mitt giftermål. Jag förstod, att det var min familjs önskan. Jag älskade icke monsieur Dixmer och hade ännu aldrig älskat någon, men jag gav honom mitt ja. Jag har nu varit Dixmers hustru i tre år, och jag måste säga, att han visat sig vara en så god och utmärkt äkta man, att jag trots skillnaden i fråga om ålder och smak, som ni otvivelaktigt lagt märke till, aldrig för ett ögonblick erfarit den minsta känsla av ånger”.
”Men”, sade Maurice, ”när ni gifte er med monsieur Dixmer, var han väl icke chef för det här garveriet?”
”Nej, vi bodde i Blois. Efter den tionde augusti köpte monsieur Dixmer det här huset och de angränsande fabrikerna, och på det att jag icke skulle bli besvärad av arbetarna och undgå att se mycket som kunde vara motbjudande för en person med mina vanor — vilka såsom ni nog märkt, Maurice, äro en smula aristokratiska — gav han mig denna paviljong, där jag bor ensam för mig själv i tillbakadragenhet, tillfredsställer mina nycker och önskningar och är lycklig, när en vän, som ni, Maurice, kommer hit för att förströ mig eller deltaga i mina drömmerier”.
Och Geneviève räckte Maurice sin hand, som han eldigt kysste. Geneviève rodnade lätt.
”Nu min vän”, sade den unga kvinnan i det hon drog undan handen, ”nu vet ni, hur jag blev monsieur Dixmers hustru”.
”Ja”, sade Maurice i det han med största uppmärksamhet betraktade Geneviève, ”men ni har ännu icke sagt mig, hur monsieur Moroand kom att bli er mans kompanjon”.
”O, det är mycket enkelt”, sade Geneviève. ”Såsom jag redan sagt er, besatt monsieur Dixmer förmögenhet, fastän denna icke var tillräckligt stor för att han skulle kunna inlåta sig på en så stor affär som denna. Sonen till monsieur Morand, hans beskyddare, min fars vän, som jag redan talat om, bisträckte hälften av kapitalet, och alldenstund han besitter goda kunskaper i kemi, ägnar han sig med en energi, ni nog lagt märke till, åt skilda förbättringar, och tack vare dessa har monsieur Dixmers affär utvidgats ofantligt”.
”Monsieur Morand är visst också en mycket god vän till er, är han icke, madame?” sade Maurice.
”Monsieur Morand är en av de mest ädelsinnade varelser
