munsbit mör stek skall räcka naturen en hjälpsam hand efter en så lång vandring.»
Heyward hjälpte flickorna att stiga av och alla tre slogo sig ned, glada att få njuta några ögonblicks angenäm vila efter de blodiga uppträdena nyss förut. Medan kunskaparen och mohikanen höllo på med tillredelserna till måltiden, förmådde nyfikenheten Heyward att efterfråga de omständigheter, som hade gjort att de blevo så oväntat och så i rätt tid räddade.
»Hur kommer det till, att vi fått återse er så snart, min hederliga vän, och det utan någon hjälp från fästet?» frågade han.
»Hade vi begivit oss till flodkröken, torde vi ha kommit tillräckligt tidigt att skrapa löv över era lik, men för sent att rädda era skalper», svarade kunskaparen lugnt. »Nej, nej, i stället för att kasta bort kroppskrafter och tid på att bege oss över till fästet, lade vi bi under Hudsons strand och väntade där för att bevaka huronernas rörelser.»
»Ni voro således vitinen till allt, som försiggick?»
»Inte till allt, ty indianögon äro allt för skarpa att låta sig luras så lätt, och vi höllo oss därför gömda.»
»Ni sågo, när vi blevo gripna?» frågade Heyward.
»Nej, vi hörde det», var det meningsfulla svaret. »Ett indiantjut är tydligt språk för män, som tillbragt hela sitt liv i skogen. Men när ni landade, måste vi kräla som ormar under löven, och därpå förlorade vi er helt och hållet ur sikte, tills vi fingo syn på er igen, där ni stodo bundna vid träden och tillreds för ett indianskt blodbad.»
»Vår räddning var en försynens skickelse. Det var nästan ett underverk, att ni inte valde den orätta stigen, ty huronerna delade sig och vardera skaran hade hästar med sig.»
»Ja, där förlorade vi vårt väderkorn och kunde sannerligen ha tappat bort spåret, om inte Unkas varit. Vi valde emellertid den stig, som ledde in i vildmarken, ty vi ansågo, och detta med rätta, att vildarna skulle ta den vägen med sina fångar. Men när vi följt den många mil utan att finna en enda kvist avbruten, såsom jag hade rått er, började jag misströsta, i synnerhet som alla fotspåren voro märken efter mockasiner.»
»Ja, våra fiender hade iakttagit det försiktighetsmåttet
