138
alltför tydligt inom fiendens förposter; vilken väg föreslår ni oss att följa?»
»Ja, det är, som ni säger, för sent att vidare grubbla på den saken», sade Falköga, som åter väcktes ur sina tankar. »Jo, jo, fransmännen ha slagit sig ned omkring fästet på fullt allvar, och det blir ett fint nålsöga att träda på, när vi skola färdas genom dem. Att försöka slå oss igenom förposterna duger inte för fruntimrens skull, det skulle nog bli en blodig stig för så späda fötter att gå på. Bäst därför att vända om samma väg vi kommit och bege oss utom posternas linje; sedan vika vi av rätt åt väster och gå in bland bergen, där jag kan gömma er så, att alla Montcalms besoldade helveteshundar ska tappa spåret för många månaders tid framåt.»
»Låt det då ske, och det ögonblickligen», svarade den ivriga unga mannen.
Allt vidare ordande om saken var överflödigt, ty Falköga endast uppmanade dem att följa med, varpå han började gå tillbaka samma väg, på vilken de nyss hade begivit sig till sitt nuvarande svåra och till och med farliga läge. Snart ändrade han riktning, och sedan han vikit av mot bergen, som bildade den smala slättens västra gräns, förde han sina följeslagare med snabba steg djupt inom de täta skuggor, som deras höga och sönderbrutna toppar kastade. Flyktingarnas väg var nu besvärlig, då den gick över en av klippblock uppfylld och av klyftor genomskuren mark, och de kommo endast jämförelsevis långsamt framåt. När de slutligen kommo ut ur den låga skog, som klättrade uppför bergets kala sidor, och stodo på en platt och mossbeväxt klippa, som bildade dess topp, började morgonrodnaden visa sig över de gröna stallarna på en höjd på motsatta sidan om Horicandalen.
Kunskaparen bad nu fruntimren stiga av hästarna, och sedan han tagit betslen ur de uttröttade djurens munnar och sadlarna från deras ryggar, släppte han dem lösa att söka sig en knapp föda bland den höglända traktens buskar och magra örter.
»Gå», sade han, »och sök er föda, där naturen skänker er sådan, och akta er, att ni inte själva bli föda åt rovgiriga vargar bland dessa kullar.»
