Sida:Den siste mohikanen 1915.djvu/143

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
139

»Ha vi inte vidare behov av dem?» frågade Heyward.

»Se och döm med era egna ögon», svarade kunskaparen, i det han gick fram till bergets östra kant, dit han vinkade åt hela sällskapet att följa med. Om det vore lika lätt att blicka in i en människas hjärta som det är att spionera ut Mortcalms läger i all dess nakenhet från det här stället, skulle det bli ont om skrymtare, och en mingos slughet skulle visa sig komma till korta i jämförelse med en delawares ärlighet.»

När de andra kommo fram till randen av stupet, var en enda blick nog att övertyga dem om sanningen av kunskaparens påstående och om den beundransvärda förtänksamhet, varmed han hade fört dem till denna högt liggande plats.

Det berg, där de stodo på en höjd av kanske tusen fot, utgjorde en hög kägla, som reste sig ett litet stycke framför den bergskedja, som på en sträcka av flera mil följde Horicansjöns västra strand, till dess den efter att ha mött systerkedjan bortom vattnet löpte långt bort mot Kanada i orediga och brutna klippmassor, som voro glest beväxta med barrskog. Alldeles på sjöns strand och närmare dess västra än dess östra ända lågo William Henrys vidsträckta jordvallar och låga byggnader. Två av de omfångsrika bastionerna syntes vila på vattnet som sköljde deras fot, medan en djup grav och vidsträckta moras skyddade fästets övriga sidor och hörn. Framför fästet kunde man se de kringspridda vaktposterna, som höllo en tröttsam vakt över sina talrika fiender, och inom själva vallarna sågo resandena ned på män, som ännu voro dåsiga efter en genomvakad natt. Mot sydost men i omedelbar beröring med fästet låg ett förskansat läger på en liten bergshöjd, där det skulle ha passat vida bättre att anlägga själva fästningsverket, och inom detta läger utpekade Falköga de hjälpregementen, som så nyligen hade lämnat Hudson i deras sällskap. Från skogen litet längre åt söder steg på talrika ställen upp en mörk och dyster rök, som med lätthet kunde skiljas från källornas utdunstningar och som kunskaparen även utpekade för Heyward såsom bevis på, att fienden låg med en större styrka åt detta håll.

Men det skådespel, som mest intresserade den unga