Hoppa till innehållet

Sida:Den siste mohikanen 1915.djvu/144

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

140

officern, befanns på sjöns västra strand, fastän alldeles i närheten av dess södra ända. På en landremsa, som från den punkt där han stod syntes alldeles för smal att rymma en så stor här, men som i verkligheten sträckte sig många hundra meter från Horicans stränder till bergens fot, sågos de vita tälten och krigsredskapen till ett läger för tio tusen man. Batterier voro redan uppställda framför dem, och ännu medan åskådarna däruppe med så skilda känslor sågo ned på en tavla, som låg likt en karta under deras fötter, steg dånet av kanoner upp från dalen och rullade med dundrande ekon bort längs kullarna i öster.

»Morgonen har just brutit in över dem därnere», sade kunskaparen fundersamt, »och de vakna ha i sinnet att väcka de sovande med kanondunder. Vi komma några timmar för sent. Montcalm har redan fyllt skogarna med sina fördömda irokeser.»

»Fästet är verkligen inneslutet, men finns det inte någon utväg för oss att tränga in dit?» svarade Heyward. »Att tagas inom fiendens läger vore vida att föredraga framför att falla i händerna på de kringströvande indianerna.»

»Se!» utropade kunskaparen, i det han utan att tänka därpå riktade Coras uppmärksamhet åt det håll, där hennes far hade sin bostad. »Se bara, hur det skottet kommit stenarna att flyga från kommendantens hus! Jo jo, de där fransoserna komma nog att plocka det i bitar hastigare än det sattes upp, så fast och tjockt det än är.»

»Heyward, jag lider vid åsynen av en fara, som jag inte kan dela», sade den eljest oförskräckta men nu ängsliga flickan. »Låtom oss bege oss till Montcalm och be att bli insläppta. Han kan inte neka ett barn dess bön.»

»Ni skulle svårligen hinna fram till fransmannens tält med håret kvar på ert huvud», sade den rättframma kunskaparen. »Hade jag bara en enda av de tusen båtar, som ligga tomma utefter stranden där, kunde det låta sig göra. Men vad ser jag! Här blir snart en ände på skjutandet, ty där kommer en dimma, som skall förvandla dag till natt och göra en indianpil farligare än en gjuten kanon. Om ni nu äro företaget. vuxna och vilja följa med, skall jag göra en kraftansträngning, ty jag längtar att komma ned i det där lägret, vore det också bara för att få skingra