Sida:Den siste mohikanen 1915.djvu/19

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
15

att taga all sin värdighet i akt. Men se, nu stannar han; den hemliga stig, på vilken vi skola färdas, ligger förmodligen här invid.»

Major Heywards gissning var riktig. När de kommo fram till det ställe, där indianen stod och pekade på det snår, som kantade militärvägen, visade sig en smal, undangömd stig, på vilken en person i sänder ej allt för bekvämt kunde färdas.

»Här går således vår väg», sade den unga mannen med låg röst. »Visa inte någon misstro, annars kanske ni framkallar den fara ni tycks frukta.»

»Vad är din tanke, Cora?» frågade den motsträviga unga damen. Om vi färdas tillsammans med trupperna, kan väl deras närvaro förefalla oss besvärlig, men blir det inte mycket mera betryggande för oss?»

»På grund av er ringa kännedom om vildarnas vanor misstar ni er om stället, där verklig fara är å färde, Alice», sade Heyward. »Om fienden över huvud hunnit fram till den här landsträckan — något som är högst osannolikt, därför att våra kunskapare äro ute — skola de säkert befinnas svärmande omkring truppkolonnen, där största tillgången finns på skalper. Truppens marschruta är känd, under det att vår ännu måste vara en hemlighet, då den bestämdes först för en timme sedan.»

»Skola vi misstro mannen, därför att hans sätt inte är vårt sätt och hans skinn är mörkt?» frågade Cora lugnt.

Alice tvekade icke längre utan gav sin narragansethäst ett duktigt rapp med ridspöet och var den första, som trängde in genom buskarnas lätta grenar och följde löparen på den mörka, insnärjda stigen. Den unga mannen betraktade den senast talande med oförställd beundran och lät till och med hennes ljusare, ehuru säkerligen icke vackrare följeslagerska rida på obemärkt, medan han själv med all omsorg öppnade en väg för henne, som kallats Cora. Tjänarna tycktes redan på förhand ha fått sina föreskrifter, ty i stället för att tränga in i busksnåren följde de truppkolonnens väg, en anordning som, enligt vad Heyward upplyste, hade förestavats av deras vägvisares skarpsinne för att göra spåren efter deras färd mindre märkbara, för den händelse att de kanadiska vil-