16
darna skulle smyga omkring så långt framför den här, till vilken de hörde. Under många minuter tillät vägens insnärjda beskaffenhet intet vidare samtal, men slutligen lämnade de den breda rand av buskskog, som växte utmed stora vägen, och redo in under skogens höga men mörka valv. Här var deras framfärd mindre utsatt för avbrott, och i samma ögonblick som vägvisaren märkte, att kvinnorna hade makt över sina hästar, fortsatte han färden med en rörelse mellan lunk och gående och en fart, som höll de fotsäkra och egendomliga djur, på vilka de redo, i en rask men likväl lätt passgång. Den unga mannen hade just vänt sig för att tala med den mörkögda Cora, då det avlägsna ljudet av hästhovar, som stampade fram över trädrötterna på den oländiga vägen bakom dem, kom honom att hejda sin häst; och då hans följeslagerskor i samma ögonblick drogo åt sig tyglarna, stannade hela sällskapet för att söka en förklaring över detta oförutsedda avbrott.
Om några ögonblick sågs en fölunge ila fram som en dovhjort bland tallarnas raka stammar, och strax därpå, blev den i föregående kapitel beskrivna otympliga mannen synlig och närmade sig med all den snabbhet han kunde förmå sitt magra kräk att utveckla, utan att framkalla en öppen brytning. De tre resandena hade icke på lägerplatsen kommit att ägna denna figur någon uppmärksamhet. Om han ägde förmågan att fängsla ett kringirrande öga, under det att han tedde sig i all sin ståtlighet till fots, voro de behag han utvecklade till häst ännu mera ägnade att väcka uppmärksamhet. Oaktat han oupphörligt använde sin enda beväpnade häl på stoets sida, var den snabbaste rörelse han kunde förmå det till ett slags kort galopp med bakbenen, vari de främre lemmarna endast deltogo under tvivelaktiga ögonblick, ehuru de i allmänhet nöjde sig med att bibehålla ett skumpande trav. Kanske framkallade den hastiga övergången från den ena till den andra av dessa gångarter en synvilla, som bidrog till att ställa kreaturets förmåga i en bättre dager; ty säkert är, att Heyward, som ägde ett skarpt öga för en hästs förtjänster, även med anlitande av all sin omdömesförmåga var ur stånd att avgöra, genom vad för slags
