förfärliga uppträdet visat sig gynnsamt för hans planer, och han beslöt att begagna sig av en så oväntad fördel.
Utan någon synbar tvekan steg han in i hyddan och tog plats med ett allvar, som förträffligt överensstämde med hans värdars hållning. En hastig men forskande blick var tillräcklig för att övertyga honom om, att Unkas ännu var kvar, där han hade lämnat honom, men att David icke fanns där. Unkas underkastades intet annat tvång, än att en ung huron med vaksam blick höll sig i närheten av honom, varjämte en berömd krigare stod och lutade sig mot den stolpe, som bildade ena sidan av den trånga dörren. För övrigt tycktes fången ha sin fulla frihet, fastän han naturligtvis icke fick deltaga i samtalet och föreföll snarare som en väl gjuten bildstod än som en med liv och fri vilja begåvad människa.
Heyward hade alltför nyligen sett ett förfärligt exempel på snabb bestraffning hos det folk, bland vilket han hade vågat sig in, för att våga blottställa sig genom någon påflugen djärvhet. Han skulle mycket ha föredragit att tiga och tänka framför att tala, då ju upptäckten av hans verkliga karaktär skulle ögonblickligen kunna visa sig så ödesdiger. Men olyckligt nog för hans kloka beslut tycktes hans värdar på annat sätt hågade. Han hade icke länge suttit på den plats han visligen valt något i skuggan, förrän en annan av de äldre krigarna, som talade franska språket, vände sig till honom.
»Min fader i Kanada glömmer inte sina barn», sade Hövdingen. »Jag tackar honom. En ond ande bor hos hustrun till en af mina unga män. Kan den kloke främlingen skrämma bort honom?»
Heyward ägde någon kunskap om det gyckelspel som bedrevs hos indianerna, när någon ansågs vara besatt av en ond ande. Han insåg ögonblickligen, att denna omständighet möjligen skulle kunna begagnas för att befordra hans egna syften. Men som han väl förstod nödvändigheten av att bevara den värdighet, som tillkom hans föregivna yrke, svarade han med tillbörlig hemlighetsfullhet:
»Andarna äro af olika slag; somliga vika för visdomens makt, under det att andra äro för starka.»
