nåd. Jag förstår inte er häntydning på linjer och vinklar, och vad uttolkningen angår, lämnar jag den åt dem, som blivit kallade och avskilda till det heliga prästämbetet. Jag gör inte anspråk på någon högre gåva än en ringa insikt i den härliga konsten att genom psalmsång ge uttryck åt åkallan och tacksägelse.»
»Mannen är alldeles tydligt en Apollos lärjunge, och jag tar honom i mitt särskilda hägn och beskydd!» utropade Alice. »Seså, Heyward, lägg bort den där barska minen och låt honom av medlidande med mina längtande öron färdas i vårt sällskap. Dessutom», tillade hon med dämpad och brådskande röst, i det hon kastade en blick på Cora, som på något avstånd långsamt följde deras tysta och trumpna vägvisare i spåren, »torde vårt sällskap därigenom förstärkas med en vän i fall av behov.»
»Tror ni, Alice, att jag skulle anförtro dem jag älskar åt denna hemliga stig, om jag föreställde mig, att ett dylikt behov kunde inträffa?»
»Nej, nej, jag tänker inte på den saken nu; men denna sällsamma man roar mig, och om han har musik i sin själ, så låt oss inte ovänligt avvisa hans sällskap.»
Hon pekade på ett övertalande sätt utefter vägen med sitt ridspö, under det att deras ögon möttes i en blick, som den unga mannen genom ett kort dröjsmål förlängde, varpå han gav vika för hennes milda inflytande, satte sporrarna i sin häst och med några språng åter befann sig vid Coras sida.
»Jag är glad över att råka er, min vän», återtog flickan, i det hon gav främlingen en vink att fortsätta sin färd, på samma gång hon drev på sin narragansethäst att fortsätta sin passgång. »Partiska anhöriga ha nästan övertygat mig om, att jag själv inte är alldeles oduglig i en duett, och vi torde kunna uppliva vår färd genom att ägna oss åt vårt älsklingsnöje. Det skulle kunna bli en så okunnig som jag till synnerlig nytta att få höra en mästare i konsten uttala sina åsikter och sin erfarenhet.»
»Det är vederkvickande för både själ och kropp att ägna sig åt psalmsång vid lämpliga tillfällen, och ingenting skulle vara mera upplivande för sinnet än en dylik hugnesam samsjungning», svarade sångmästaren, i det
