Sida:Den siste mohikanen 1915.djvu/24

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

20

han utan tvekan lydde hennes uppmaning att följa med. »Men fyra stämmor äro alldeles nödvändiga för en fullkomlig harmoni. Alla tecken tyda på, att ni har en mild och omfångsrik sopran; själv förfogar jag genom försynens nåd över en fyllig tenor, som omfattar även de högsta tonerna, men vi sakna alt och bas. Den där officern, som tvekade att upptaga mig i sitt sällskap, tycks emellertid kunna fylla den sistnämnda bristen att döma av hans stämmas tonfall under vanligt samtal.»

»Döm inte alltför hastigt efter ett ytligt och bedrägligt sken», sade den unga damen småleende »Fastän major Heyward kan vid tillfälle förfoga över sådana där djupa toner, äro dock hans naturliga toner bättre passande för en mjuk tenor än för den bas ni hörde.»

»Äger han då stor övning i psalmsångens konst?» frågade hennes okonstlade följeslagare.

Alice känd stor lust att skratta, men hon lyckades lägga band på sin munterhet, innan hon svarade:

»Jag är rädd att han är mera benägen för världslig sång. En soldats oroliga och växlingsrika liv är föga ägnat att uppmuntra allvarliga böjelser.»

»Människan har fått sin röst liksom sina andra färdigheter för att bruka, men inte för att missbruka den. Ingen kan säga, att han någonsin sett mig vårdslösa mina gåvor. Jag är tacksam för att, ehuru mina barnaår i likhet med den konungslige Davids ungdom kunna sägas ha blivit avskilda för musikaliska syften, inte en stavelse av rå verskonst har någonsin oskärat mina läppar.»

»Ni har då uteslutande ägnat era krafter åt andlig sång?»

»Just så. Liksom Davids psalmer överträffa varje annat tungomål, så stå de psalmer, som av landets andliga män och vise blivit lämpade efter dem, över all fåfänglig skaldekonst. Lycklig kan jag skatta mig, som ej uttalat något annat än Israels konungs egna tankar och önskningar; ty ehuru tiden torde påkalla några lätta ändringar, står dock den översättning, vi begagna i Nya Englands kolonier, så högt över alla andra översättningar, att den genom sin rikedom, noggrannhet och andliga enkelhet så mycket som möjligt närmar sig den gudaingivne författarens stora verk. Jag uppehåller mig aldrig