Sida:Den siste mohikanen 1915.djvu/238

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

234

stod till i huronernas visthus; ty grottan användes bland annat även till förvaringsrum för deras jaktbyten.

Heyward hade ingen annan vägvisare än ett på avstånd glimmande ljus, vilket likväl gjorde den älskande samma tjänst som en polstjärna. Med dess hjälp lyckades han lotsa sig in i sina förhoppningars hamn, vilken helt enkelt utgjorde ett annat av grottans rum, som särskilt hade inrättats för att säkert förvara en så viktig fånge som dottern till kommendanten på William Henry. Bytena från det olyckliga fästet lågo där kringspridda huller om buller. Mitt ibland all denna oreda påträffade han flickan, blek, ängslig och förskrämd, men alltjämt lika älsklig. David hade förberett henne på detta besök.

»Duncan!» utropade hon med en röst, som tycktes bäva vid sitt eget ljud.

»Alice!» svarade han, i det han utan betänkande sprang fram bland kistor, lådor, vapen och husgerådssaker, till dess han befann sig vid hennes sida.

»Jag visste, att ni aldrig skulle överge mig», sade hon och såg upp med en glimt av glädje i sitt bedrövade ansikte. »Men är ni ensam. Hur tacksam jag än är att vara ihågkommen, skulle jag likväl önskat, att ni inte kommit så alldeles ensam.»

Då Heyward på hennes darrning märkte, att hon hade svårt att hålla sig upprätt, förmådde han henne att sätta sig, under det att han redogjorde för de viktigaste av de tilldragelser vi berättat. Alice hörde på med andlös spänning, och fastän Heyward endast lätt vidrörde hennes fars djupa sorg, runno tårarna utför hennes kinder så ymnigt som om hon aldrig hade gråtit förr. Men hans ömma deltagande stillade snart hennes första häftiga känsloutbrott, och därför hörde hon på honom till slut med odelad uppmärksamhet, om också inte med lugnt sinne.

»Och nu, Alice», tillade han, »inser ni, vilka stora fordringar ännu komma att ställas på er. Med hjälp av vår erfarna och ovärderliga vän kunskaparen kanske vi kunna komma bort från detta vilda folk, men ni måste därvid uppbjuda allt ert mod och alla era krafter. Kom ihåg, att ni flyr till er vördnadsvärda fars famn och i huru hög grad